Vägskäl

Vad får ditt hjärta att sjunga? Vad får dig att skutta ur sängen på morgonen? Var ligger din största längtan? 

Jag vet att det här är läskiga frågor som vi oftast har svårt att svara snabbt och spontant på, men ändå är de så viktiga för oss, då dessa frågorna tar dig direkt in till kärnan av dig själv och ger dig en vink huruvida du är på skön väg i ditt liv. 

Själv har jag brottats en längre tid med de här frågorna, stått i ett vägskäl och upplever idag fantastiskt många anledningar till att vakna till en ny dag, vilket inte alltid varit fallet. Något som får mitt hjärta att sjunga är att få skriva sånger, och här delar jag med mig av den text som bäst beskriver den period i livet jag levt och kanske delvis ännu lever. 

Vägskäl

Jag står i ett vägskäl med kroppen tung och grå

Jag sätter mig på stenen med som slutat gå

Jag bländas starkt av solen, det värker inifrån

Jag anar hjärtats längtan till det jag kom ifrån

Jag sitter här och tänker på min ökenfärd

och väntar på en tystnad som öppnar upp min själ

Jag måste finna källan för att inte torka ut

till djupet av mitt hjärta där sökandet tar slut

I natten är jag ensam där skuggorna tar vid

men gryningsljuset tränger in och varsamt väcker i mig liv

Jag låter slöjor falla för att se mitt rätta Jag

där sanningen betyder allt och förtröstan allt jag har

Jag reser mig från stenen, det lättar i mitt bröst

Jag lyssnar i en stillhet till rytmen av en röst

Jag står i ett vägskäl med drömmar i min hand

och hoppas att de leder mig hela vägen fram

________________________________________________

Må våra hjärtan sjunga, må våra kroppar få bli mer levande under denna mänskliga resa innan det är dags att checka ut om vi vågar, om vi vill, om vi kan!

Allt gott

Charlotta

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar